I detta konstnärliga verk kan man lägga märke till en ung kvinna -en Isis eller en prästinna -som gör sina rituella tvagningar framför en eld som brinner i en kittel och som är förbunden med några lysande strålar som kommer från himlen.
Denna gravyr ”Herkules inför en korsväg”, syftar esoteriskt på det beslut som varje aspirat till den SOLÄRA MÄNNISKAN måste fatta, med andra ord, varje Bodhisattva som redan har rest sina sju Ormar av Eld, bör på ett tydligt sätt besluta sig för alkemistens Torra Väg eller den Fuktiga Vägen inom transmutationskonsten.
Vi ska veta att denna illustration var ett verk av den store tyske mystikern kallad Jacob Böhme. Denna gravyr är omslaget till ett verk av den nämnda författaren och förläggarna ställde 177 teosofiska frågor till Jacob Böhme, av vilka författaren besvarade 15.
Detta konstnärliga verk tillhör Giulio Bonasone, italiensk konstnär som var aktiv mellan åren 1531 och 1576. Såsom Mircea Eliade mycket väl uttrycker det i ett av sina verk: «Mytologin är den sanna historien, för bakom den finns de autentiska realiteterna men uttryckta på ett gåtfullt sätt».
Jag tar mig friheten att sända er denna gravyr som är förbunden med den hermetiska alkemiska traditionen och som bär titeln: Merkurius och Venus
Först av allt, uppskattade läsare, måste vi säga att denna illustration uppträder i den bok som bär titeln Studium Universale, skriven av Valentín Weigel, som var filosof, författare och tysk mystiker från Sachsen och, enligt vissa, en föregångare till Teosofin.
Det är uppenbart att de auditiva formerna och ögat representerar Guds krafter, som SER ALLT OCH HÖR ALLT, för det finns inga hemligheter för VARAT varken i himlarna eller på jorden tack vare hans ALLVETENHET och ALLERSTÄDESNÄRVARO.
Den ängel som tillhör vår centralfigur kan symbolisera en fallen ängel som vill återvända til sin himmelska boning. Det skulle även kunna handla om en ängel som inte kan stiga upp till sin himmelska hemvist till dess att den inte har fullgjort sitt uppdrag på Jorden.
En av dessa män som historien kallar Apostlar var, just precis, en lärjunge till den Store Kabiren från Galiléen som man kommer ihåg som Aposteln Sankt Bartolomeus…
För att gå in på ämnet börjar vi med att säga, i enlighet med det folkliga ordspråket: «Sysslolösheten är djävulens kudde». Och det är så, att det i själva verket, inte finns något värre som kan plåga oss än glömskan av oss själva, så som Gnosis som bekant betonar för oss.