Denna gravyr gjordes av jesuiten Ioanne David ─1546─1613─ och han utvecklade den i det åttonde kapitlet av hans bok titulerad Dvodecim specvla Devm aliqvando videre desideranti concinnata.
Denna gravyr leder oss till frågan om våra grader av renhet eller av rening under vår genomresa i den tredimensionella världen.
Denna gravyr har en mycket djup innebörd för de som studerar Kabbala och Alkemi och, uppenbarligen, eftersom vi genom Gnosis är studerande inom båda dessa vetenskaper, är det klart att hela denna tematik berör oss.
Försiktigheten är den fundamentala dygd som vi bör uppnå för att observera om det har framkallats förändringar i vårt inre arbete.
Det är sagt att i den alkemiska transmutationskonsten är det nödvändigt med en enorm dos av tålamod och av dess allierade, uthålligheten.
Men vad vi framför allt bör ta fasta på, när vi ger prioritet till den vetenskap som vi är intresserad av, är den upphöjda renande dygd som elden besitter. En ren princip i högsta grad och fysisk manifestation av själva renheten, markerar på så vis dess andliga ursprung och dess gudomliga släktskap.
Denna gravyr av Giorgio Ghisi visar oss, med alla dess invigande och alkemiska symboler, den Hermetiska Vägen som leder oss till Varats inre självförverkligande.
När vi vill studera det Alkemiska temat, är det nödvändigt att studera de varsamma jungfrurna och å andra sidan de dåraktiga jungfrurna i portvalvet till Katedralen i Erfurt i Tyskland.
V.M. Kwen Khan Khu vill dela några reflektioner med oss beträffande fyra viktiga och upplysande alkemistgravyrer.
Alkemins mysterier sammanvävda med den grekiska Mytologin visar oss de stora verkligheter som existerar i djupen av den största av arcanas i mänsklighetens historia.