Mycket kära kamrater:
Jag sänder er vid detta tillfälle denna gravyr som hämtats från en bok i dess spanska utgåva 1703 som hade titeln…
…MORALISK TEATER AV DET MÄNSKLIGA LIVET, I HUNDRA EMBLEM MED ENCHIRIDION AV EPIKTETOS OCH CEBETIS TAVLA, PLATONISK FILOSOF.
För att börja säger vi att i prologen till boken förklarar man att den som tryckt denna bok, efter att ha fått originalbilderna av Otto Venio ─ berömd målare från Flanderns Stater, 1556-1629─, publicerade den i en annan tid med titeln Emblem av Horatius, eftersom den byggde på de latinska verserna av denne författare som finns på varje blad, och för denna publicering bad han eftertryckligt om att hans emblem skulle åtföljas av några anföranden i form av förklaringar av dessa.
Prologen är inte undertecknad och man är ovetande om namnet på författaren till dessa Emblem av Horatius.
Denna gravyr, vänner, visar sig vara titulerad i den övre delan av denna med dessa ord: «STUDIEN ÄR ORSAKEN TILL LUGNET».
Men, gnostiskt talat, skulle det vara bättre att titulera den: «MEDITATIONEN OCH BÖNEN ÄR ORSAKEN TILL LUGNET».
Denna gravyr åtföljs av en vers som lyder på detta sätt:
«Den som vill ägna sig åt Studiet av Dygden, Kommer varken rädslan, eller bekymret, Att kunna orsaka honom oro, För han vet hur man förvisar dessa».
Det är sant, kära läsare, att den som lär sig att söka sin tillflykt till meditationens vetenskap kommer att förvandlas till en åskådare till allt som sker i deras omgivning, utan att identifiera sig med de händelser som naturen eller det mänskliga släktet släpper loss i deras omgivning. Detta är skälet till att den skäggiga mannen, ihopkrupen under en sköld, uppmärksamt observerar våldsamheten hos sina medmänniskor som är uppslukade av vredens Jag, vilka försöker angripa en individ som flyr förfärad i riktning mot havet som den lilla kanin som, skrämd, söker skydd var som helst.
Samma lektion överlämnar de två damerna till oss vilka, då de håller varandra runt midjan, förblir oförskräckta under det att en av dem bär en enorm bok under sin arm vilken, antagligen, tjänar som tröst genom de instruktioner som den innehåller beträffande disciplinen att kunna avskärma sig från mayas illusionism som håller vår mänsklighet hypnotiserad.
Likaså, ser vi längst ned på denna illustration två sittande personer. Förmodligen handlar det om en man och en kvinna. Den till höger förefaller vara en man som har tagit av sig en mask och han håller den i sin vänstra hand. Det är bra att veta att ordet persona, på latin, är översättningen för ‘mask’, och, förvisso, är vi alla människor inget annat än en hop av masker vilka vi ändrar dag för dag under det att vi konfronteras med de olika tilldragelserna eller intrycken som når våra sinnen. Detta hänvisar oss till vår Revolutionerande Psykologi som vår Vördnadsvärde Avatar, Samael Aun Weor, överlämnat till oss i en av sina avhandlingar.
Nära den individ som flyr fylld av rädsla ser vi, underligt nog, en slags nunna som bär en slags slöja på sitt huvud, under det att hon bär på ett rökelsekar i sin högra hand. Detta leder oss till den gnostiska sensmoral som säger oss: «Bakom slöjan och rökelsen gömmer sig även många gånger förbrytelsen…..».
Endast genom permanent meditation kan vi, i själva verket, befria oss från förödelsen från de tiotusen aggregat som vi bär i djupet av vårt psyke. Endast en sådan disciplin få oss att närma oss vårt VARA, vår inre realitet.
Längst upp, i den övre delen av denna gravyr, ser vi de lössläppta vindarna som blåser med raseri över havet och över människosläktet. Därför måste vi säga att endast den sanna Människan kan till och med konfronteras med elementen och bemöta dem utan att bli skadad av dessa.
Det gnostiska Kabbala säger till oss i ett av dess axiom: «Fylld av glädje i förhoppningen, tålmodig i prövningen, var konstant i bönen……».
Vi bör inte GLÖMMA OSS SJÄLVA inför någon materiell eller andlig situation, för när vi gör det hamnar vi i Medvetandets sömn.
Vi avslutar beskrivningen av denna magnifika bild med några fraser för er reflektion:
«Det sinne som tänker på vad det kan frukta, börjar att frukta det som man har börjat tänka på».
Quevedo
«Den som lever i fruktan kommer aldrig att bli fri ».
Horatius
«Fruktan är måttet på sinnet egenskaper ».
Vergilius
«Den som fruktar att lida lider redan på grund av vad man fruktar».
Montaigne
«Frukta de som fruktar er».
Persiskt ordspråk
THEATRUM MUNDI.
─‘Världens teater’─.
KWEN KHAN KHU
