Titeln till vår gravyr inbjuder oss att kämpa för vårt liv, k
kämpa för vår Kristus, och de latinska orden, översatta, visar oss att allt, i själva verket är, en absolut fåfänglighet…
Jag sänder er vid det här tillfället en gravyr skriven av Gabrielis Rollengahi ─1583-1619─ i en bok med poem titulerad Selectorum emblematum, ‘Utvalda emblem’.
År 1630 publicerades en bok med emblem av Daniel Cramer kallad OCTOGINTA EMBLEMATA MORALIA NOVA ─‘åttio nya moraliska emblem’─.
Detta är gravyr nummer 31.
För att uppleva den KRISTLIGA KÄRLEKEN behöver vi bli förrådda -därav påsen med mynt-, uppleva de tre spikarna på frälsarens kors, vi kommer att lida av taggarna från törnekronan vid varje steg av vår genomfärd, vi kommer att bli offer för Egots oförskämdheter, vi bör förvärva den kristliga viljan, et., etc., etc.
Denna gravyr talar tydligt till oss om det trängande behovet av att ta tillfället i akt – Occasio – och behålla det för att göra det mesta av det som gravyren visar oss. De unga människorna representerar mänskligheten i allmänhet när den blir ─ åtminstone tillfälligt ─ medveten om att veta hur man, från tiden, stjäl de möjligheter som ibland dyker upp under dess gång. När vi gör det gläder sig mänsklighetens eller ödets väktare, och det är vad ängeln som betraktar scenen representerar. Det händer förvisso inte varje dag, och därför går tiden sin gilla gång. Det är därför vi ser Saturnus bära SITT TIMGLAS och sin lie.
V.M. Samael har alltid insisterat på behovet av att bryta med det obevekliga öde som alltid får oss att på ett dumt sätt följa den mekanik med vilken vi manipuleras från tillvaro till tillvaro. Denna kamp beskrivs i den så kallade Medvetandets Revolution, med dess tre väldefinierade faktorer i vår doktrin….
Den sovande mänsklighet, som inte har helig individualitet, uppskattar mer de saker som utgör den egoiska fantasin i stället för att längta efter att närma oss den kristliga världen.
Utom all fråga är det så att alla vi som försöker leva den Hemliga Väg som Gnosis lär oss, bör ha mycket klart för oss det omedelbara behovet att kunna be, att kunna leva och att kunna dö.
Försiktigheten är den fundamentala dygd som vi bör uppnå för att observera om det har framkallats förändringar i vårt inre arbete.
Detta konstverk representerar grymheten, hyckleriet, den egoism som förgiftade hjärtat av de mänskliga samhällen som nu levar på Jordens yta.