Offermentalitetens jag är något som föds i det mentala sinnet och sedan övergår det till det emotionella centret, som omvandlar det till att vi är lidande människor… Offerrollens Jag får oss att känna att vi bär ett kors… ett utopiskt kors, eftersom det får oss att känna oss självuppoffrande.
Veckomeddelanden från den internationella koordinatorn för AGEAC, V.M. Kwen Khan Khu.
Denna gravyr, tålmodiga läsare, påminner oss om en av de mest kära symbolerna inom Alkemin; vi syftar på de vises Kvicksilver (Merkurius).
Denna gravyr tillhör en serie i fyra delar beträffande negativa mänskliga drag. Serien graverades 1592 i Köln, Tyskland.
Jag sänder er, vid detta tillfälle, det åttiofjärde emblemet från boken Nucleus emblematum selectissimorum, ’kärnan av de mest utvalda emblemen’, med texter på latin och forntida franska samt en möjlig översättning.
Jag sänder er två emblem eller gravyrer, nummer 9 och den som har nummer 59, bägge från boken Selectorum emblematum –‘Utvalda emblem’─, skriven av den tyske poeten Gabriel Rollenhagen
Jag sänder er detta fyrtiofemte emblem ur Daniel Cramers bok med emblem med titeln: ”Nil sit in ore, qvod non prius in sensu” (Ingenting ska finnas i munnen som inte först funnits i sinnet).
Jag sänder er denna gång två emblem från samma bok: Selectorum emblematum, med texten på fornlatin och gammal franska.
Jag sänder er det tjugofemte emblemet från boken Nucleus emblematum selectissimorum, ’kärnan av de mest utvalda emblemen’.
Den karaktär som överlämnar sitt hjärta är den dåraktiga världen -mänskligheten i allmänhet-, som, förutom att den alltid har psyket buteljerat i de olika dumheter som den mayaviska illusionen tillhandahåller, bär den glasögon och försöker korrigera sin närsynthet men de är till ingen nytta för honom.
Den första gravyren med dess fraser på latin leder oss till självanalysen för att inse att Egot, mycket riktigt, har sina skrymslen, sina gömställen där det brukar gömma sig för att fortsätta att besvära oss med sina psykologiska knep.









