För att uppleva den KRISTLIGA KÄRLEKEN behöver vi bli förrådda -därav påsen med mynt-, uppleva de tre spikarna på frälsarens kors, vi kommer att lida av taggarna från törnekronan vid varje steg av vår genomfärd, vi kommer att bli offer för Egots oförskämdheter, vi bör förvärva den kristliga viljan, et., etc., etc.
Jag sänder er, vid detta tillfälle, en teckning som finns i en annan bok med emblem med titeln Selectorum emblematum – ”Utvalda emblem”. Texterna är skrivna av den tyske poeten Gabrielis Rollenhagi (1583–1619) och gravyrerna är gjorda av Crispijn van de Passe och Jan Jansson (1588–1664).
Denna gravyr talar tydligt till oss om det trängande behovet av att ta tillfället i akt – Occasio – och behålla det för att göra det mesta av det som gravyren visar oss. De unga människorna representerar mänskligheten i allmänhet när den blir ─ åtminstone tillfälligt ─ medveten om att veta hur man, från tiden, stjäl de möjligheter som ibland dyker upp under dess gång. När vi gör det gläder sig mänsklighetens eller ödets väktare, och det är vad ängeln som betraktar scenen representerar. Det händer förvisso inte varje dag, och därför går tiden sin gilla gång. Det är därför vi ser Saturnus bära SITT TIMGLAS och sin lie.
Jag sänder er denna bild av Guden Merkurius, en basrelief från Capilla del Zodíaco i Templo Malatestiano i Rimini, i Italien. Upphovsmannen är den italienske skulptören Agostino di Duccio ─1418-1481─.
V.M. Samael har alltid insisterat på behovet av att bryta med det obevekliga öde som alltid får oss att på ett dumt sätt följa den mekanik med vilken vi manipuleras från tillvaro till tillvaro. Denna kamp beskrivs i den så kallade Medvetandets Revolution, med dess tre väldefinierade faktorer i vår doktrin….
Det gläder mig att sända er denna gravyr som bär titeln: ”Speculum sophicum rhodostauroticum” (Spegel av rosenkorsvisdom). Boken undertecknades med namnet Theophilus Schweighardt Constanties.
Denna gravyr gjordes av jesuiten Ioanne David ─1546─1613─ och han utvecklade den i det åttonde kapitlet av hans bok titulerad Dvodecim specvla Devm aliqvando videre desideranti concinnata.
Genom Gnosis har vi kommit att få veta vad detta som vi kallar Sefirotträdet, i det doktrinära Kabbala, representerar för oss gnostiker, med alla dess delningar som utgår från detta och vilka svarar mot de olika mycket heliga delarna av vårt VARA.
Denna vackra gravyr framträder inför våra ögon för att visa oss jämvikten i dimensionerna och i världarna i den interstellära rymden. Därför har den fått namnet «Vägningen av världarna». Det vill säga, den visar hur Universums Arkitekt begrundar hur energierna är fördelade i kosmos, och han gör det genom en våg som utpekar var de högre energierna finns och var de lägre finns.
Genom en befallning från den mycket heliga Theomegalogos, i skapelsens gryning, polariserade Elohimerna sig, maskulina och feminina, de genomförde en akt av mycket ren Sexualmagi och med ord av makt, mantran, gav de form åt de olika dimensionerna i den sideriska rymden.









