Denna gravyr talar tydligt till oss om det trängande behovet av att ta tillfället i akt – Occasio – och behålla det för att göra det mesta av det som gravyren visar oss. De unga människorna representerar mänskligheten i allmänhet när den blir ─ åtminstone tillfälligt ─ medveten om att veta hur man, från tiden, stjäl de möjligheter som ibland dyker upp under dess gång. När vi gör det gläder sig mänsklighetens eller ödets väktare, och det är vad ängeln som betraktar scenen representerar. Det händer förvisso inte varje dag, och därför går tiden sin gilla gång. Det är därför vi ser Saturnus bära SITT TIMGLAS och sin lie.
V.M. Samael har alltid insisterat på behovet av att bryta med det obevekliga öde som alltid får oss att på ett dumt sätt följa den mekanik med vilken vi manipuleras från tillvaro till tillvaro. Denna kamp beskrivs i den så kallade Medvetandets Revolution, med dess tre väldefinierade faktorer i vår doktrin….
Denna gravyr gjordes av jesuiten Ioanne David ─1546─1613─ och han utvecklade den i det åttonde kapitlet av hans bok titulerad Dvodecim specvla Devm aliqvando videre desideranti concinnata.
Jag är i färd med att sända er den sjätte teckningen genom vilken Theodoor Galle illustrerat boken Dvodecim specula Devm aliquando videre desideranti concinnata, ‘Tolv speglar ordentligt placerade för den person som någon dag önskar se Gud’, skriven av Jesuiten Ioanne David. Den bär titeln Känn dig själv
Denna gravyr leder oss till frågan om våra grader av renhet eller av rening under vår genomresa i den tredimensionella världen.
Jag fattar pennan för att förmedla några kommentarer till er beträffande den djupa betydelsen av att närma oss självobservationens VERKLIGA TEKNIK och vår längtan att leva inom realiteten och inte inom fantasierna.